http://www.vansterpartiet.se/val Jespers tankar kring livet, universum & allting: 200510

Jespers tankar kring livet, universum & allting

Jag har en blog, alltså finns jag.

måndag, oktober 31, 2005

Kosmetika

Det kan tyckas att jag ska skriva oftare. Men jag skriver när jag känner för det, inte för att ständigt fundera över bra formuleringar. Zaida skrev om det bra, men jag fortsätter skriva lite då och då.

Ämnet för dagen är givetvis Ohlys beslut att inte längre kalla sig kommunist. Såg inte programet igår men lite på nyhetsmorgon på någon kanal. Sven-Olof/Ove Littorin från Moderaterna uttalade sig om att det bara var kosmetika, att vänstern fortfarande är kommunister och allmänt onda.

Jag tror att han har både rätt och fel. Att Lasse slutar kalla sig kommunist innebär inte att partiet lägger om politiken. Möjligen gör det att man får lättare att komma ut med den, men det är långt ifrån säkert.
Förhoppningsvis ger det inte Plan B-falangen mer energi att fortsätta förstöra partiet. Det är dock möjligt att de försöker göra en offensiv inom kort. De har dock svagt stöd ute i landet, något som förmodligen också kommer att visa sig på kongressen i januari.

Ja apropå kongress så var jag på Ung Vänsters kongress förra helgen. Jag var med i kongresstidningsredaktionen. I annan media var det en sabla massa tjat om kommunism även då. Det var Ida som sagt något i stil med att hon kallade sig kommunist för att hon tyckte att vi har en stolt historia. Borgerlig media kopplar det till att hon tycker folkmord är bra. Jag känner inte Ida något särskilt alls, men jag känner en hel del ombud, och inget av dem skulle rösta på en ordförande som gillar folkmord. Det finns faktiskt ingen jag känner, såvitt jag vet, som gillar folkmord. Känner förvisso några som vill ta över världen och börja genom att invadera Polen, men de är inte kommunister och gillar inte folkmord.

Ungdomsförbundskongressen har också fått andra kommenterer. Det finns de som tycker att man inte ska aktivera sig partipolitiskt (eller ungdomsförbundspolitiskt) utan agera på andra plan. Jag ser ingen motsättning. Givetvis får man väldigt lite gjort om man bara aktiverar sig inom ett ungdomsförbund. Man måste även vara i andra sammanhang. Men i en kall hård värld där beslut kan tyckas vara från en annan planet är det bra att ha ställen där man kan analysera och diskutera det som händer med folk med samma utgångspunkter som en själv. Eller åtminstone med liknande utgångspunkter.

För vill man ha mer än kosmetiska förändringar av samhället behövs det organisering och medveten kamp. Det räcker inte med tepartyn eller bloggande. Även om de bägge är trevliga.

tisdag, oktober 18, 2005

"Vissa förslag gör mig mörkrädd"

Det är titeln på en artikel i tidningen Nämndemannen som jag fick i min brevlåda idag. Anledningen till att jag fick den är att jag är utsedd till juryman vid tryckfrihetsmål. Jag har tjänstegjort en gång. Det kommer förmodligen inte att bli en gång till eftersom jag inte längre bor i Halland där det hela utspelar sig.

Men likväl. Den som blir mörkrädd är kriminologen Janne Flyghed som yttrar sig över några förslag från Christer Ekberg, biträdande chef på rikskriminalen som vill ha ökade befogenheter. Flera sidor i tidningen handlar om frågan om rikskrims befogenheter. Förslag som buggning, falska identiteter för att underlätta infiltration är några förslag.

Men det som för mig ter sig som synnerligen skumma är förslag kring hemlig husrannsaken, buggning av personer som inte är misstänkta för något brott eller förslaget om att man ska kunna spåra folks sökningar på nätet. De är som Flyghed säger "helt barocka".

Det kommer att bli intressant att se om detta är något som kommer att komma upp i valrörelsen. Särskilt intressant blir det att se vilka som står upp för personlig frihet och vilka som vill ha ett kontrollsamhälle. Har en känsla av att liberalerna inte kommer att stå upp för sina ideal.

(mer om de som ger ut tidningen finns på www.nrf.cc)

fredag, oktober 07, 2005

Riksväg 41 och fartkameror

700 nya fartkameror ska upp till 2007. Polisen har kommit på att man kan sätta digitala kameror i skåpen så man slipper åka dit och hämta film att framkalla. Fantastiskt vad modern teknik är fantastisk. Jag tycker kameror är bra, de får ner hastigheten och det behövs. Sen kan man ju fundera på om böterna ska vara inkomstrelaterade, det hade kanske varit mer rättvist.

Nåja, en, eller möjligen några, av dessa nya kameror kommer att hamna längs väg 41 runt Veddige. Det behövs, där behövs det kameror. Genom samhället går det långsammare nu än när jag växte upp men utanför är det ofta det går för fort.

Att det går långsamt genom samhället är däremot vad resten av det här inlägget ska handla om. Jag var nämligen med om att se till att det blev en bättre trafiksituation i Veddige.

För er som inte känner till trafiksituationen i Veddige så kommer här en kort resume. Riksväg 41 går genom Veddige. Ett samhälle på ungefär 3000 invånare. Längs 41:an ligger matvarubutiken, pizzeriorna och en hel del annat. Det rör sig folk längs 41:an. Folk cyklar längs den. Dock, för ett flertal år sedan var vägen spikrak, och trottoaren extremt dålig. Stundtals låg trottoarkanten under körbanan vilket resulterade i att bilister inte kände om de råkade komma upp på trottoaren. Att vägen var väldigt smal gör inte saken bättre. En väg som är 50-begränsad, som borde vara 35-begränsad och där folk kör i över 70 är inte en trafiksäker väg.

Det fick en äldre man erfara. Han cyklade längs 41:an. Om han cyklade i kanten av vägen eller på trottoaren vet man inte. Han blev påkörd av en lastbil, om jag minns rätt så var det sidan av lastbilen som hans sida krockade med. Han överlevde dock ett tag på sjukhus. Men när han väl dock av skadorna, efter en tid på sjukhus, så stod det givetvis om det i tidningen.

Samma dag som tidningen (Hallands nyheter) skriver om att den äldre mannen hade dött så är polisen i Veddige. Man genomför trafikkontroll. Den går ut på att man bötfällde ungdomar i högstadieåldern som cyklade på trottoaren. Visst, regler är regler men idioti är dumt.

Det här gillade inte Veddigeborna. Vem hade gjort det. Särskilt som man länge klagat över 41:an. Nåväl, man bestämde datum, tid och gjorde aktion, en större del av Veddiges befolkning var med. En ganska enkel aktion. Man gick över övergångsställena längs 41:an. Det var förvisso innan lagen om att bilar ska stanna för gående på övergångsställen men ändå effektivt. Flera hundra personer som går över tre övergångsställen fram och tillbaka under några timmar skapar köer. Boråsare på väg till havet, boråsare på väg från havet och en massa andra människor satt i kilometerlånga köer. Det var med på riksradio i trafiktelegramen.

Jo, det var en polis där och titta. Men han var från Veddige. "Nu får ni släppa förbi 3 till" var väl det mesta han sa var tredje minut sådär. Det var en effektiv manifestation. De allra flesta förstod vad vi gjorde och stödde vår sak. Givetvis var det en och annan som blev sur för att de inte hann till något möte eller inte fick åka till havet som de tänkt sig. Men på det stora hela var det uppskattat. Det märktes om inte annat när vi släppte på trafiken igen. Då cyklade jag och en bunt annat folk till framför bilkön en bra bit, någon kilometer ut mot strängbetong till. På en parkeringsficka ställde vi oss sedan och vinkade till alla bilarna som passerade. De flesta var som sagt positiva.

Det var min första demonstration som jag minns. Fullt möjligt att jag var med på någon "rör inte min-kompis"-grej när jag var liten men det minns jag inte, och det räknas inte heller.

Nu är 41:an genom Veddige ändrad en hel del. Den är krokig med farthinder. Den är smalare på körbanan med har cykelbana längs ena sidan. Kanske bägge, minns faktiskt inte. Ända bort till Verktygsboden (eller Ullared2 som det inte får heta längre) är det cykelbana. Och ja, bilarna går långsammare. De folkliga protesterna lönade sig. Folkliga protester gör ofta det. Synd bara att någon ska dö innan det händer något.


onsdag, oktober 05, 2005

Det är intressant vad som upprör en

Att bli upprörd över saker som är dåliga är ofta bra. Man ser på nyheter hur folk svälter eller blir bombade, man ser på nyheter hur kalla journalisterna är som inte ser att de som svälter och blir bombade är människor. Det finns mycket att bli upprörd över. Orättvisor i samhället, på skolan eller på internet. Dumma uttalanden från politiker eller direktörer. Dåliga domslut i fotbollsmatcher är något annat folk ofta blir upprörda över.

Jag blir rätt sällan upprörd. Jag kan se det logiskt bisarra i mycket men samtidigt så tycker jag mig ha en förståelse för hur världen fungerar. Jag känner till det ekonomiska systemet som kallas kapitalism. Jag vet hur historien är en historia om kamp mellan olika klasser. Jag känner till både patrirkatet, rasifiering och intersektionalitet. Jag kan se strukturer. Samtidigt förväntar jag mig dem och blir inte upprörd över dem på samma sätt som någon som precis upptäcker dem. Jag kanske är cyniskt, eller smått psykotiskt, men så är det.

Så då till det som orsakade det här inlägget. Som arbetslös har man för mycket tid (har sett på 4 buffy-avsnitt idag), så jag surfade runt lite och hamnade på lite nazze-sidor. Som smått sekteristiskt intresserad och antifascist händer det att jag hamnar på deras sidor. En av dessa, en sida som huvudsakligen säljer saker, som tröjor och musik med så kallat nationellt budskap, hade en bild på de som driver sidan. Eller möjligen, han som driver sidan och hans polare. Eller kort, ett nazigäng. I början var det en del bilder på lite olika skins som var alldeles blodiga, om det var deras eget blod eller andras förtäljer inte historien. Det skulle antagligen se tufft ut. Men sen kom en bild som jag blev upprörd över. Det var bilden på sidinnehavaren och polarna. Alla dessa hade likadana t-shirts på sig, kalla det ett gäng-attribut. Det stod någonting om vad de kallade just sitt gäng å så. Tror att det stod varifrån de var också. Men vad som var upprörande, vad som gjorde mig upprörd var inte att det finns nazister, de har jag träffat på förr. Inte heller att de kan trycka t-shirts, det har jag vetat länge. På bilden nämligen ytterligare en person med. En tjej som jag tolkar som någon av de på bilden varande pojkarnas flickvän. Nej, inte heller det faktum att nazister kan få flickvänner upprör mig särdeles. Det är också känt sedan innan att så är fallet.

Det som upprörde mig var att hon hade en nästintill likadan t-shirt. Dock med ett tillägg. Innan (ovanför) den text som var tryckt på pojkarnas tröjor stod "property of".

Det var första gången på länge som jag blev upprörd på riktigt över något. Den kvinnosyn som återspeglas där borde inte accepteras. Tjejens tjejkompisar borde slita och dra för att få ut tjejen från det sällskapet. Sen får hon ha hur bisarra åsikter som helst. Det kan inte vara nyttigt.

Läste nyss Alf Svenssons bok PolEtik. Den var ganska bisarr men jag blev inte upprörd alls på samma sätt som nu. Men det känns skönt att veta att man kan bli upprörd, att det sitter någonstans i magtrakten. När något är riktigt för jävligt så säger det ifrån.

söndag, oktober 02, 2005

Flygblad och folks rädsla

Igår (lördag) var jag på stan med Vänsterpartiet och delade ut flygblad i "Rätt till jobb – rätt på jobbet-kampanjen". Lite flygblad, lite tal (inte så mycket), lite sång och musik och givetvis lite kaffe. Dessutom en anslagstavla där folk fick sätta knappnålar på de frågor de tycker att Vänstern i Mora ska driva. Allting är sådär precis lagom ett år innan valet.

Men en sak slog mig, något som slagit mig tidigare också men nu har jag en blogg, jag finns eller något. Folks reaktion på våra flygblad, eller på oss.

Jag har delat flygblad många gånger på många platser men reaktionerna känns igen överallt man är. Det finns några olika typer.

Den absolut vanligaste typen är den som bara går förbi utan att ta flygbladet och utan att säga något. Totalt ointresse. Det finns en variant på den här gruppen och de är de som säger "Nej tack" med en intetsägande röst. Det är grupper som är viktiga att nå men som jag inte kommer nämna mycket mer i det här inlägget.

En annan grupp är de som uppenbarligen håller med. Eftersom flygbladen handlade om arbetslöshet så var en av mina "väcka-uppmarksamhets-kommentarer" när jag delade flygbladen: "Är det du som tjänar på arbetslösheten" eller "Tjänar du på arbetslösheten". En del verkar oförstående medan andra vet vad det handlar om. Som pojken/mannen/ynglingen som svarade "Nej (sätt in valfri svordom här), det är ju fan bara borgarna som gör det". De livar upp dagen och man kan dela en timme till.

Sen finns de som håller med i sak men som ändå vill skälla på något. Att vänstern är för mycket vänster. Att vänstern är för lite vänster. Att vi måste få bort Ohly som för partiet åt vänster. Att vi måste få bort Ohly som för vänstern åt höger och förstör kampen (ja jag har varit med om de). Ofta har de en särskild fråga som de tycker vänstern har fel i men håller ändå på V. En något jobbig grupp i längden eftersom de hindrar än att dela ut fler flygblad.

Sen har vi två olika typer av borgare. Dels finns det de som glatt i ton säger något i stil med att: "Nej, jag är moderat/liberal/centerpartist." Det vanligaste svaret är då något i stil med "beklagar" varpå de säger samma sak. En slags ömsesidig smådiss. Man behöver ju inte skälla på varandra på stan. I den här gruppen finns också trotskister, sossar, syndikalister, r:are och eap:are (fast de sistnämnda är inte så många).

Däremot den andra gruppen av borgare är de mest intressanta. För det är oftast (om än inte alltid) borgare som står för den. De som blir sura, skriker och blir arga. "Nej, aldrig från det partiet", "Kommunistpack" och dylikt är vanliga fraser man hör från dem. Minns särskilt en gång när jag träffade en Chilensk fascist en gång när jag delade flygblad som tyckte att Allende förstörde Chile, att Pinochet fick ordning på det igen och att det är konstigt att Sverige tillåter kommunister att härja fritt.
Men den kanske mest typiska personen ur den här gruppen var i Halmstad, jag tror det var i valrörelsen 1998. Förmodligen var det nog den andra gången jag delade flygblad i Halmstad eftersom jag bodde i Veddige utanför Varberg. Det kan givetvis ha varit 1997 också, jag är osäker. Har haft ett minne av att det var första gången jag delade i Halmstad men det borde det inte ha varit, förmodligen andra.
Nåväl, jag och en annan person, som säkert kommer läsa det här och skratta åt det (kommentera gärna då), var på Stora Torg och delade flygblad. En person vi gav till var en kvinna i 30-40-årsåldern. I handen hade hon ett barn i ballongåldern (den åldern när barn vill ha ballonger). Barnet hade i den handen det inte hade (den förmodade) mamman i, just det, en ballong. Det speciella med ballongen var att den hade ett Moderat-M på sig. Mamman var förmodligen inte en presumptiv medlem i vänstern men hon fick ett flygblad ändå. När vi passerar frågar barnet: "Vilka var det". Varpå (den förmodade) mamman tittar på flygbladet, utbrister: "Ungkommunisterna! Usch!" och slänger med yviga rörelser flygbladet på marken.

Det är en intressant reaktion. Det måste ju betyda något att ett flygblad om att alla borde ha jobb, eller att folk borde få det bättre, kan skapa sådan ilska. De är nog rädda. Det borde de inte vara. Vi är så snälla. Fast det förståss, det finns ju de som tjänar på arbetslösheten.

Den roligaste igår var för övrigt kvinnan som tog emot flygbladet först efter att hon försäkrat sig om att vi inte var från miljöpartiet, för de tyckte hon inte om.